Svårmodiga böcker

Vanligtvis brukar jag använda bloggen för att skriva om böcker jag tycker om, och eftersom jag uppskattar lyckliga slut så brukar de flesta böckerna här ha någorlunda lyckliga slut. De två böcker jag tar upp i detta inlägg utgör undantag. De slutar inte lyckligt, och jag har väldigt svårt att förlika mig med det. Kanske finns det andra som inte lika tydligt tar illa vid sig av lyckliga slut, och det är för dem jag skriver nu.





Primtalens ensamhet är en uppväxtskildring som handlar om en pojke och en flicka som till en början lever helt åtskilda. De bär båda på mörka minnesbilder, varav pojkens är det tyngsta: hans syster försvann när han hade anvsvar för henne, och hon blev aldrig återfunnen. Händelsen sätter en bråddjup prägel på resten av hans. Flickan bär också på ett svårmod, och när de möts uppstår en spontan samhörighet. De lyckas emellertid aldrig fullständigt bryta igenom de skyddshäljen de har byggt upp kring sig själva utan förblir, trots närheten, som primtal i isolation. Det är en oerhört vacker, tänkvärd, sorglig och berörande skildring av utsatta människoöden, där även bifigurerna tecknas med noggrann hand. Bokens slut ligger helt i linje med dess titel, och med hela bokens ton, men det hjälper inte: jag hade velat se ett annat slut. Till alla som trots detta inte blir avskräckta vill jagge rådet: läs boken!







Händelserna vid Green Oaks galleria utspelar sig kring en galleria i Birmingham, delvis i mitten av 1980-talet, devis i mitten av 00-talet. Då, i mitten av 1980-talet, får vi följa en alldeles underbar liten flicka vars stora passion är att agera detektiv. Hon ägnar sin lediga tid åt att bevaka allts om händer i gallerian: hon noterar alla mystiska figurer som rör sig, hon är uppmärksam på allt som sker och hon noterar noggrant allting i en anteckningsbok. En dag försvinner hon spårlöst. En av hennes få vänner, en ambitionslös student, misstänks vara inblandad, och efter en tid försvinner även han. När handlingen sedan förläggs till 00-talet får vi följa studentens syster, som arbetar i en skivbutik i gallerian, och en säkterhetsvakt vars flickvän omkom i en bilolycka. Systern har fastnat i ett liv som hon egentligen har velat undvika: ett jobb hon vantrivs med, en pojkvän som är henne likgiltig, och ingen kraft att förändra sin situation. När hon träffar på säkerhetsvakten börjar de tillsammans nysta i spåren efter den försvunna flickan och och studenten. Det är en berättelse som är rik på mänskliga karaktärer, vilka nästan undantagslöst tecknas som på ett eller annat sätt olycksaliga, oförlösta, hämmade, instängda, trångsynta eller osympatiska. Med tanke på bokens tonfall i övrigt borde jag kanske ha förväntat mig den upplösning som dramat fick, men det hjälps inte: när slutet väl uppdagades för mig ville jag bara lägga ifrån mig boken och aldrig mer tänka på den. Återigen, den som inte avskräcks av denna beskrivning uppmanas att omedelbart läsa boken.