I det här trädet

I det här trädet är en varannan-kapitelsbok, där vartannat kapitel handlar om Siri och vartannat om Jakob, två ungdomar som går på samma skola och rör sig i samma miljöer utan att direkt känna varandra. Siri har alltid varit lite utanför i skolan, men har på sistone börjat bygga upp en vänskap med en invadrartjej med muslimsk bakgrund. Tyvärr är Siri lite okänslig, så hela vänskapen sätts på spel. jakob försöker att finna sin väg genom livet, med en rörig bakgrund och en besvärlgi storebror. Till sin egen förvåning har han börjat tillbringa allt mer tid med en tjej, men han är väldigt osäker i situationen. I det här trädet är resultatet av ett samarbete mellan författarna Katarina Kieri och Per Nilsson.

Snabbt byte

Snabbt byte är knappast första boken om prisjägare Stephanie Plum, men det den första boken som jag läser i serien. Tidigare böcker av författaren Janet Evanovich heter sådant som Lovligt byte, Jagat byte, Farligt byte osv. Huvudpersonen Stephanie Plum livnär sig på att leta upp skumraskfigurer som smitti från borgen, varvid hon blir indragen i allehanda äventyr som hon får hjälp att reda ut av pojkvännen, tillika polisen Joe Morelli samt den mycekt kompetente prisjägarkollegan Ranger. I Snabbt byte blir Stephanies osympatiske ex-man anmäld försvunnen och Stephanie själv har inget klockrent alibi. Stephanie Plum-böckerna är rena underhållningsromaner i högt tempo, humor och lågt sidantal. Gillar man underhållning för stunden så är det bara att kasta sig över Stephanie Plum

Ett nytt liv på köpet

Sanna har tagit sig igenom grundskolan i total isolering, utan något som helst umgänge med klasskamrater eller andra vänner. När hon nu börjar gymnasiet har hon inga som helst förväntningar, men till hennes växande förvåning betraktar övriga klasskamrater henne som helt normal, en person att umgås och ha roligt med. Nu kan det förstås inte bara gå bra hela tiden, och i sin iver att vara vän med alla snärjer hon in sig själv i motsägelsefulla ståndpunkter, inställsamhet, svek och besvärligheter.

Den sista cigarretten

Klas Östergren är en driven författare med förkärlek för filosofiska resonemang och iakttagelser. Den sista cigarretten är ett slags filosofisk betraktelse i romanform om både livet och konsten. Berättelsens huvudperson, berättaren, förblir namnlös, men man kan tro att det liksom i en del av Östergrens tidigare böcker är Klas östergren själv som berättar om sina fiktiva upplevelser. Berättelsens ram består av två tidsmässigt åtskilda skeenden, å ena sidan ett stadgat och nedtonat liv på en sydsvensk gård ute på landet någon gång runt år 2008, och å andra sidan tillbakablickar på ett mer ungdomligt konstnärsliv i 1980-talets Stockholm. Romanens fokus är 80-talet, i romanen av konstnären/finansvalpen Jörgen, som drar in berättaren i ett komplicerat, etiskt diskutabelt och delvis brottsligt konstprojekt som sätter sin prägel på resten av berättarens liv. Den sista cigarretten är kanske inte den mest lättillgängliga roman man kan läsa, och det krävs nog att man har ett visst konstfilosofiskt intresse för att man ska kunna uppskatta den till fullo.

Borta bäst

Sylvia sover i sin bil på IKEAs kundparkering. På kundtoaletten gör hon sina morgonbestyr, och i kafeterian/matsalen försöker hon att sno åt sig kvarlämnad mat till frukost och andra måltider. Hon är extremt mån om att se välklädd, välskött och lyckad ut. När hennes bil kraschar får hon lift av en kvinna som kanske inte lever det liv som Sylvia fortfarande försöker ge sken av leva. Som läsare ställs man inför en hel rad outtalade frågor: vem är Sylvia, varför lever hon som hon gör, vad är det som har hänt? Sara Kadefors kan berätta historier om människor som på ett eller annat sätt inte riktigt lever i balans med sig själva och sin omgivning, och Borta bäst är en tragikomisk, plågsam och dråplig skröna.

Svårmodiga böcker

Vanligtvis brukar jag använda bloggen för att skriva om böcker jag tycker om, och eftersom jag uppskattar lyckliga slut så brukar de flesta böckerna här ha någorlunda lyckliga slut. De två böcker jag tar upp i detta inlägg utgör undantag. De slutar inte lyckligt, och jag har väldigt svårt att förlika mig med det. Kanske finns det andra som inte lika tydligt tar illa vid sig av lyckliga slut, och det är för dem jag skriver nu.





Primtalens ensamhet är en uppväxtskildring som handlar om en pojke och en flicka som till en början lever helt åtskilda. De bär båda på mörka minnesbilder, varav pojkens är det tyngsta: hans syster försvann när han hade anvsvar för henne, och hon blev aldrig återfunnen. Händelsen sätter en bråddjup prägel på resten av hans. Flickan bär också på ett svårmod, och när de möts uppstår en spontan samhörighet. De lyckas emellertid aldrig fullständigt bryta igenom de skyddshäljen de har byggt upp kring sig själva utan förblir, trots närheten, som primtal i isolation. Det är en oerhört vacker, tänkvärd, sorglig och berörande skildring av utsatta människoöden, där även bifigurerna tecknas med noggrann hand. Bokens slut ligger helt i linje med dess titel, och med hela bokens ton, men det hjälper inte: jag hade velat se ett annat slut. Till alla som trots detta inte blir avskräckta vill jagge rådet: läs boken!







Händelserna vid Green Oaks galleria utspelar sig kring en galleria i Birmingham, delvis i mitten av 1980-talet, devis i mitten av 00-talet. Då, i mitten av 1980-talet, får vi följa en alldeles underbar liten flicka vars stora passion är att agera detektiv. Hon ägnar sin lediga tid åt att bevaka allts om händer i gallerian: hon noterar alla mystiska figurer som rör sig, hon är uppmärksam på allt som sker och hon noterar noggrant allting i en anteckningsbok. En dag försvinner hon spårlöst. En av hennes få vänner, en ambitionslös student, misstänks vara inblandad, och efter en tid försvinner även han. När handlingen sedan förläggs till 00-talet får vi följa studentens syster, som arbetar i en skivbutik i gallerian, och en säkterhetsvakt vars flickvän omkom i en bilolycka. Systern har fastnat i ett liv som hon egentligen har velat undvika: ett jobb hon vantrivs med, en pojkvän som är henne likgiltig, och ingen kraft att förändra sin situation. När hon träffar på säkerhetsvakten börjar de tillsammans nysta i spåren efter den försvunna flickan och och studenten. Det är en berättelse som är rik på mänskliga karaktärer, vilka nästan undantagslöst tecknas som på ett eller annat sätt olycksaliga, oförlösta, hämmade, instängda, trångsynta eller osympatiska. Med tanke på bokens tonfall i övrigt borde jag kanske ha förväntat mig den upplösning som dramat fick, men det hjälps inte: när slutet väl uppdagades för mig ville jag bara lägga ifrån mig boken och aldrig mer tänka på den. Återigen, den som inte avskräcks av denna beskrivning uppmanas att omedelbart läsa boken.

Den förlorade symbolen

Äntligen kommer Dan Browns uppföljare till dundersuccén med Da Vinci-koden. Återigen är det den Harvardbaserade symbolforskaren Robert Langdon som utgör något slags huvudperson. En av hans mest betydelsefulla vänner, den förmögne filantropen och frimuraren Peter Solomon, blir kidnappad, och Robert blir indragen i halsbrytande jakt på förövaren. Precis som i Da Vinci-koden utspelar sig händelserna under ett enda dygn, men denna gång sker jakten i Washington. Det är ingen välsmakande soppa som Brown har kokat ihop. Robert Langdon själv agerar i bästa fall nyttig idiot, i värsta fall bara idiot, och vad hans kvinnliga följeslagare denna gång, Peter Solomons syster Katherine, som ska föreställa vetenskapligt geni inom den nya grenen noetisk vetenskap, har i berättelse att göra är ännu svårare att begripa. Det "hot mot rikets säkerhet" som gör att CIA är inkopplat på fallet är ingenting man ligger sömnlös för, och upplösningen av turerna kring skurkens verkliga identitet saknar all trovärdighet. Å andra sidan, är det någon som bryr sig om recensenters uttråkade kommentarer? Dan Brown har skrivit en uppföljare som redan är en bestseller.