Den sista cigarretten

Klas Östergren är en driven författare med förkärlek för filosofiska resonemang och iakttagelser. Den sista cigarretten är ett slags filosofisk betraktelse i romanform om både livet och konsten. Berättelsens huvudperson, berättaren, förblir namnlös, men man kan tro att det liksom i en del av Östergrens tidigare böcker är Klas östergren själv som berättar om sina fiktiva upplevelser. Berättelsens ram består av två tidsmässigt åtskilda skeenden, å ena sidan ett stadgat och nedtonat liv på en sydsvensk gård ute på landet någon gång runt år 2008, och å andra sidan tillbakablickar på ett mer ungdomligt konstnärsliv i 1980-talets Stockholm. Romanens fokus är 80-talet, i romanen av konstnären/finansvalpen Jörgen, som drar in berättaren i ett komplicerat, etiskt diskutabelt och delvis brottsligt konstprojekt som sätter sin prägel på resten av berättarens liv. Den sista cigarretten är kanske inte den mest lättillgängliga roman man kan läsa, och det krävs nog att man har ett visst konstfilosofiskt intresse för att man ska kunna uppskatta den till fullo.

Borta bäst

Sylvia sover i sin bil på IKEAs kundparkering. På kundtoaletten gör hon sina morgonbestyr, och i kafeterian/matsalen försöker hon att sno åt sig kvarlämnad mat till frukost och andra måltider. Hon är extremt mån om att se välklädd, välskött och lyckad ut. När hennes bil kraschar får hon lift av en kvinna som kanske inte lever det liv som Sylvia fortfarande försöker ge sken av leva. Som läsare ställs man inför en hel rad outtalade frågor: vem är Sylvia, varför lever hon som hon gör, vad är det som har hänt? Sara Kadefors kan berätta historier om människor som på ett eller annat sätt inte riktigt lever i balans med sig själva och sin omgivning, och Borta bäst är en tragikomisk, plågsam och dråplig skröna.