onsdag 2 december 2009

Den förlorade symbolen


Äntligen kommer Dan Browns uppföljare till dundersuccén med Da Vinci-koden. Återigen är det den Harvardbaserade symbolforskaren Robert Langdon som utgör något slags huvudperson. En av hans mest betydelsefulla vänner, den förmögne filantropen och frimuraren Peter Solomon, blir kidnappad, och Robert blir indragen i halsbrytande jakt på förövaren. Precis som i Da Vinci-koden utspelar sig händelserna under ett enda dygn, men denna gång sker jakten i Washington. Det är ingen välsmakande soppa som Brown har kokat ihop. Robert Langdon själv agerar i bästa fall nyttig idiot, i värsta fall bara idiot, och vad hans kvinnliga följeslagare denna gång, Peter Solomons syster Katherine, som ska föreställa vetenskapligt geni inom den nya grenen noetisk vetenskap, har i berättelse att göra är ännu svårare att begripa. Det "hot mot rikets säkerhet" som gör att CIA är inkopplat på fallet är ingenting man ligger sömnlös för, och upplösningen av turerna kring skurkens verkliga identitet saknar all trovärdighet. Å andra sidan, är det någon som bryr sig om recensenters uttråkade kommentarer? Dan Brown har skrivit en uppföljare som redan är en bestseller.

Svenhammeds journaler


Hur kul kan det vara att vara född i Sverige av två invandrare som för att hylla både sitt hemland och det nya landet väljer att döpa en till Svenhammed? Inte särskilt kul, om man får tro huvudpersonen Svenhammed i Zulmir Becevics bok Svenhammeds journaler. Svenhammed upplever att han lever sitt liv ett ingenmansland, varken svensk eller invadrare, och när någon skriker åt honom att han ska "åka hem till sitt eget land", vart ska han åka då? Boken är skriven i en dagsboksliknande form, men Svenhammed betonar att bara töntar skriver dagböcker, så därför skriver han journaler istället. Handlingen rör sig mellan den misshandlande fadern, tonårsförälskelse, skolgång, skumraskaffärer och kompisar.